Skiffertak består av tunna skivor av sten, vanligen lerskiffer eller glimmerskiffer. Takskiffer är vanligen svart, blått, grönt eller violett. Skiffertak var som allra populärast i Sverige från den senare delen av 1800-talet och fram till och med 1930-talet, men var aldrig det dominerande takmaterialet i landet.
De äldsta exemplen på skiffertak i Sverige är från 1700-talet, och det var först under andra halvan av 1800-talet som skiffertak blev vanliga i vårt land. De äldsta exemplen på svenska skiffertak är från herrgårdar och kyrkor, samt från vissa ouppvärmda uthus. Det är förstås möjligt att svenskar i områden där skiffern är lättillgänglig har använt sig av den för att göra tak även tidigare än så, men det finns inte några bevis på att så har skett. Däremot vet man att skiffer användes till bland annat trappstenar, kvarnstenar och grindstolpar i vårt land långt innan 1700-talet.
Om du har ett skiffertak att underhålla är det bra att veta att svenska skiffertak huvudsakligen kan delas in i två kategorier: dubbeltäckta eller trelagstäckta skiffertak med rektangulära skifferplattor och enkeltäckta skiffertak med kvadratiska skifferplattor.
Rektangulära skifferplattor har vanligen en rak nederkant, men det finns även rektangulära skifferplattor med rundad eller spetsig nederkant. Kvadratiska skifferplattor (fyrkantsskiffer) läggs vanligen diagonalt.
Traditionella skiffertak i Sverige
Skiffertak har historiskt inte lagts på ryggåsstugor i Sverige, eftersom eventuellt isolering i denna typ av byggnad ligger i själva takfallet. Istället har skiffertak, precis som tegeltak, använts på hus med kallvind, där isoleringen ligger i vindsbjälklaget.
Det är lätt att tro att skiffertak skulle vara extremt tunga och kräva extremt mycket stöd för att inte kollapsa, men sanningen är att ett skiffertak inte väger mer än ett tegeltak. Ett hus som är tillräckligt starkt för att bära upp ett tegeltak kan därför i normalfallet bära upp ett skiffertak och vice versa.
I Sverige har man vanligen fäst skifferplattorna med spik snarare än träplugg. Detta trots att spik förr i tiden var dyr att köpa in. Som exempel kan nämnas att en stor del av kostnaden för det skiffertak som lades på Örs kyrka år 1838 var de 33 500 skifferspikar som beställdes från nubbsmeden Johannes Jansson.
Under den senare delen av 1800-talet började man i viss utsträckning använda sig av förtennad och galvaniserad spik till skiffertak i Sverige. Strax innan sekelskiftet började man också nyttja kopparspik, dock endast till byggprojekt med jämförelsevis stor budget.
Takskiffer
Som nämnts ovan är det vanligen lerskiffer eller glimmerskiffer som används i skiffertak. Ett grundläggande krav är förstås att den skifferart man väljer lämpar sig för klyvning i någorlunda regelbundna plattor. Den ska vara homogen och inte ha några ådror av andra mineral. Dessutom måste plattorna vara så pass sega att man kan spika genom dem utan att de spricker sönder.
I Sverige kan man utvinna skiffer i flera olika delar av landet, inklusive Västmanland och Dalsland. I områden som haft blomstrande skifferbruk är det extra vanligt att äldre hus (1930-talet eller tidigare) har skiffertak istället för till exempel tegeltak.
Lerskiffer
Lerskiffer är en sedimentär eller metamorf bergart som bildats av lerpartiklar djupt nere i havet. Både vattnets tyngd och lerpartiklarnas egna tyngd bidrar till att pressa ihop lerpartiklarna så hårt att de övergår från att vara sediment till att vara en sedimentär bergart. Lerskiffer bryts inte i djuphavet utan uppe på land, dit lerskiffret har flyttats av tektoniska rörelser. Lerskiffer kan innehålla fossil, till exempel trilobiter och brakiopoder.
Ett av de mest kända lerskifferbrotten i Sverige är Hällans skifferbrott i Kroppefjällsmassivet i Dalsland. Färgen på lerskiffer från Hällan varierar från mörkgrå till grågrön.
Glimmerskiffer
Glimmerskiffer är en metamorf bergart som bildats av silt eller lera. Silt är en finkornig jordart med kornstorleken 0,002 – 0,063 mm. Fältspat, kvarts och glimmermineral ingår i glimmerskiffer. Kvarts är normalt huvudbeståndsdelen i glimmerskiffer, men kvartsen syns inte särskilt mycket på spaltytorna eftersom den döljs av glimmerfjäll. Glimmerskiffer har alltid parallellt orienterade blad vilket ger en mycket tydlig skifferhet.
I Sverige förekommer glimmerskiffer rikligt i fjällen. Exempel på platser där brytning av grå glimmerskiffer för takanvändning har skett är Bråneberget i Glava socken i Värmland och Tjuvkil i Bohuslän. Skiffer från Bråneberget är vanligen vit, grå, gul eller grönskimrande.