Om man är intresserad av byggnadsvård och gärna inspireras av husets ursprungliga stil kan det också vara intressant att ta en titt på hur trädgården ursprungligen såg ut och vilka ideal som rådde för trädgårdar av denna typ under den epok då huset uppfördes.
Ofta går de ideal som påverkade själva husets utformning och inredning igen även när det kommer till trädgården. För att skapa harmoni och samklang kan det därför vara idé att se till att trädgården inte bryter av alltför skarpt mot husets inre och yttre stil. Har man till exempel en gammal villa med snickarglädje från 1800-talet är ett supermodernt träddäck med knallblå swimmingpool inte det enklaste att få in utan att skapa en viss dissonans. Däremot kan man ofta hitta en bra kompromiss genom att låta sig inspireras av dåtidens ideal utan att för den skull förvandla trädgården till ett museum eller ge avkall på funktionaliteten. Vill man ha en praktisk sällskapsyta utomhus i anslutning till huset samt möjlighet till bad finns är det inte alls omöjligt att med olika åtgärder få dessa element att kännas som en naturlig del av helheten snarare än en bjärt kontrast. Nyckeln är ofta att gå tillbaka och titta på stora övergripande ideal och tankeströmmar istället för att haka upp sig på vissa enskilda detaljer. Därefter kan man enklare smalna av fältet och komma fram till praktiska lösningar som passar in i den känsla man vill få fram.
Låt oss till exempel ta en titt på 1800-talets Sverige och då framförallt de hem som uppfördes för en någorlunda välbärgad borgarklass. Här kan vi se hur det finns en stark underström av idéer om vikten av frisk luft och möjlighet till rekreation ute i det gröna. Det var under 1800-talet som parkrörelsen slog igenom i Europa, inklusive Sverige, och många offentliga parker anlades för att de som själva inte hade råd med egen trädgård skulle ha möjlighet att vila, återhämtning och sunda fritidsaktiviteter. Det gick en ström av arbetskraftsinflyttning från landsbygden till städerna där industrialiseringen hade skapat arbetstillfällen. Människor som tidigare levt och arbetat på landsbygden – och där automatisk åtnjutit sådant som frisk luft och naturupplevelser – hamnade nu i trångbodda bostadsområden med bristande sanitet och där luften ofta var förorenad av fabriksutsläpp och den täta rök som alstrades när så många människor sammanpressade på en liten yta skulle elda med ved för att värma upp sin bostäder och laga sin mat. Samtidigt saknades moderna läkemedel som antibiotika för att behandla sjukdomar som lungtuberkulos och man fick sätta sin tillit till mer allmänna hälsofrämjande åtgärder som att vistas i frisk luft och dricka förmodat hälsobringande mineralvatten.
För den som vill veta hur tidstypiska svenska villaträdgårdar för borgerskapet såg ut på 1800-talet kan det ofta vara idé att titta på hur de stora allmänna parkerna utformades eftersom det vara samma grundläggande ideal som rådde, och vi har ofta har mer information bevarad rörande de allmänna parkerna än de privata trädgårdarna.
Vi kan till exempel se hur odling av rosor var på modet, med inspiration från framförallt Storbritannien som i sin tur påverkats av den franska kejsarinnan Josefines banbrytande odling av olika sorters rosor i Château de Malmaison. Rosor har en lång historia i Europa, men det var under 1800-talet som man började importera kinesiska rosor och detta bidrog till att blåsa liv i intresset för trädgårdsrosen.
En annan aspekt av 1800-talets trädgårdsideal var intresset för slingrande gångar och möjligheten att skapa olika små rum inom en trädgård. Har man en någorlunda stor trädgård i anslutning till sitt 1800-talshus kan det alltså vara idé att skippa det här med en enda gigantisk gräsmatta och några få ensamma fruktträd och istället satsa på att skapa olika små fina platser i trädgården som man kan dra sig tillbaka till för umgänge, vila och läsning. En balans mellan öppna och slutna rum brukar ge ett magnifikt resultat.
Exempel på växter som var populära i svenska borgerskapsträdgårdar under delar av 1800-talet är verbena, lobelia, petunia, pelargon, fuchsia och begonia, som gärna kombinerades med suckulenter som agave. Cirkelformade blomstergrupper hade vanligen sina starkaste färger i centrum och övergick sedan i blekare pasteller längre ut mot kanten. Ettåriga växter kombinerades med perenner, som dock ofta behövde övervintras inomhus eftersom de inte klarade av det svenska vinterklimatet.