Torvtak

Torvtak var fram till 1700-talets början den absolut vanligaste takvarianten i Sverige, med undantag för vissa områden där andra naturmaterial var enklare att få tag på. Torvtak användes på både boningshus och andra byggnader, och det var inte bara allmogen som hade torvtak utan det förekom även på hus som tillhörde bättre bemedlade personer.

Att lägga ett traditionellt svensk torvtak

Ett traditionellt svenskt torvtak läggs på ett undertak av kraftiga plank som täckts med björknäver (i vissa områden halm eller vass). Torvtaket läggs i två lager på varandra, med förskjuten överlappning. Det första lagret lägger man med grässvålen ned mot nävern, det andra laget med grässvålen uppåt mot himlen. Längst ned ligger mullbrädan (med dräneringshål) vars syfte är att hålla kvar torven samtidigt som den släpper igenom det regnvatten som strömmar nedför torvtaket.

Grästorven tas ur en väletablerad fast ängsvall där jorden är rejält genomvävd av rötter. Man ska kunna gräva upp och lyfta en växttuva utan att jorden faller bort. Man väljer helst en ängsvall där det växer härdiga växter som kan klara sig bra på taket. Torvtak läggs på våren eller hösten, aldrig på sommaren. När taket har lagts kan man gärna plantera in taklök, en växt som är känd för att trivas bra på torvtak och inte bara överleva där utan också sprida sig ut över takytan.

När man anlägger ett traditionellt svenskt torvtak bör man inte låta det luta allt för mycket, eftersom torven då kan börja glida. Om man vill ha en lutning på mer än 27 grader krävs vanligen ett ramverk.

Som nämnts ovan vilar ett traditionellt svenskt torvtak på kraftiga plank, något som är nödvändigt eftersom vikten av torvtaket lätt hamnar på 200 kg/m² – 250 kg/m². Detta är betydligt mer än vikten av ett klassiskt stråtak eller spåntak.

Gamla svenska hus med torvtak hade vanligen inte något innertak. Om man väljer att sätta in ett innertak innebär det att man får mindre koll på eventuella läckor. Om en läcka inte åtgärdas snabbt i ett torvtak kan det leda till stora problem, så det gäller att vara observant.

Moderna torvtak

Eftersom björknäver kan vara svårt att få tag på är det vanligt att använda något annat material när man anlägger torvtak idag, till exempel underlagspapp + platonmatta. En platonmatta är en plastskiva med noppor; nopporna ger kondensen fri väg mellan plastskivan och underlagspappen.

Om man inte har tillgång till en ängsvall kan man köpa torv från en torvmosse, och komplettera med en separat grässvål ovanpå. Det går att köpa odlad grässvål som säljs i rullar.

Taklök

Taklöken (Sempervivum tectorum) är en fetbladig växt som är mycket bra på att överleva både torka och kyla. Sempervivum betyder ungefär ”alltid levande” medan tectorum är en referens till att den av tradition planterats på tak till boningshus.

Taklöken växer i rosettform och är ofta betydligt bredare än vad den är hög. Den sprider sig med revor. Löven är grågröna, ofta med rosenröda partier. Blommorna, som uppträder i kluster om 8 – 16 blommor, är rödlila och hålls uppe av håriga stammar.

Eftersom taklöken har varit en populär takväxt under så lång tid har det tagits fram många olika kultivarer av den, och vissa skiljer sig en hel del från den ursprungliga vilda taklöken. Det går till exempel att köpa taklök vars blommor inte är rosenröda utan har helt andra färger.

Kring Medelhavet finns sedan länge en idé om att taklök skyddar huset mot blixtnedslag. Den har därför fått en koppling till himmel- och åskguden Jupiter och kallats för Barba Jovis, det vill säga Jupiters skägg. I överförd bemärkelse har detta blivit Tors skägg eller Toreskägg i Sverige.

Domän Eukaryoter (Eukaryota)
Rike Växter

(Plantae)

Division Fröväxter

(Spermatophyta)

Underdivision Gömfröväxter

(Angiospermae)

Klass Trikolpater

(Eudicotyledonae)

Ordning Stenbräckeordningen

(Saxifragales)

Familj Fetbladsväxter

(Crassulaceae)

Släkte Fetknoppssläktet

(Sedum)