Puts

putsad fasadPuts har använts som fasadmaterial i flera tusen år och anbringades till exempel på byggnader kring medelhavet under Antiken. I Sverige är puts ett av de vanligast traditionella fasadmaterialen, och används som fasadmaterial på allt från trähus till murade hus av tegel, betongsten eller natursten. Puts ger inte bara en vacker yta utan skyddar också det som ligger bakom den.

Putsen görs av bindemedel, ballast och vatten, samt eventuella tillsatser. Bindemedlet kan till exempel vara cement, gips eller kalk. Som ballast används normalt sand. Sandkornens storlek påverkar hur putsen kommer att se ut när den har torkat, men påslagsteknik och efterbehandling spelar också stor roll för det färdiga resultatet. Spritputs är puts där man tillsatt grus eller sten i putsen för att ge den färdiga ytan en grövre karaktär.

Kalkputs

Kalkputs består av vatten, en del kalkpulver och 1-4 delar sand. Fram till mitten av 1900-talet var kalkpust den dominerade putsen i Sverige.

Kalkputs är mjuk och svag, vilket kan verka som en väldigt dålig egenskap men faktiskt också är en fördel eftersom det innebär att kalkpusten kan ta upp en del rörelser i underlaget utan att spricka eller ramla av från väggen. Kalkputs är helt enkelt mer elastisk än kalkcementputs och cementputs.

Om du har en fasad som är putsad med kalkputs bör du inte bättra den med kalkcementputs eller cementputs eftersom detta lätt leder till sprickbildning.

Jämfört med cementputs suger kalkpust enklare upp fukt, men den släpper också snabbare ifrån sig fukten.

Kalkcementputs (KC-bruk)

Kalkcementputs är precis som namnet anger en sorts puts som innehåler både kalk och cement. Sand ingår som ballast. 1 del kalk- & cementblandning till 3 delar sand är en vanligt förekommande blandning för fasader.

Det var först efter andra världskriget som bruket att tillsätta cement i putsen slog igenom i Sverige.

En fasad putsad med kalkcementputs får lätt sprickor om man bättrar den med cementputs istället för kalkcementputs.

Cementputs

putsad gul fasadCementputs är starkt, fäster bättre vid underlaget än kalkbruk och härdar (brinner / hydratiserar) snabbare. Det är motståndskraftigt mot väder och vint, och inte särskilt temperaturkänsligt.

Att använda cementputs på träunderlag är inte att rekommendera.

Revetering

Revetering, även känt som rappning, är en teknik som används när man vill applicera puts på en träväg. Ordet är inlånat till svenskan från franskans revêtir som betyder klä på.

För att få puts att fästa väl på träväggar behöver man vanligen behandla träet för att skapa lämpliga ojämnheter för putsen att fästa vid. Exakt hur man gör detta varierar, man kan till exempel rugga upp själva träytan, hugga in sneda hack, slå i träpluggar eller spika fast ribbor. Förr var det vanligt att man satte fast vassmattor över träet och sedan putsade vassmattorna, numera använder man normalt ståltrådsnät istället för att få en liknande effekt.

Puts i Sverige från 1700-talet och framåt

Puts är ett gammal traditionellt fasadmaterial i Sverige, men det var först på 1700-talet som det blev vanligt med revetering. Reveteringen användes för att ge träbyggnader en putsad yta så att de påminde mer om stenbyggnader, eftersom stenbyggnader hade högre status. Rivetering var på den här tiden inte något som direkt förekom hos vanliga torpare och bönder, utan det var huvudsakligen herrgårdsbyggnader och liknande som blev reveterade.

På 1830-talet började även bättre bemedlade bönder revetera sina byggnader, särskilt i södra Sverige varifrån trenden sedan spred sig norr ut. I mitten av 1850-talet förekom revetering i hela Sverige och inte enbart på högreståndsbyggnader och bondgårdar.

Precis som asbestcementplattorna var putsen mycket omhuldad under funktionalismen. Under 1930-talet och 1940-talet fick många de nya flerbostadshusen i funkisstil putsade fasader, och det finns också gott om exempel på villor från 1900-talet med putsad fasad.