Golv

golvGolvet har mycket stor betydelse för att rums karaktär och påverkar också i hög grad hur pass lättstädat rummet blir och vilka aktiviteter som är lämpliga att genomföra där. Att välja rätt golv på rätt plats är mycket viktigt, inte minst för att ett olämpligt golvskikt kan leda till fuktskador i byggnaden som orsakar problem för betydligt mer än bara själva golvet.

Här nedanför hittar du lite information om några olika sorters golv som är vanliga i Sverige.

Trägolv som ska skuras (skurgolv)

När man skurar ett i övrigt obehandlat trägolv med såpvatten impregnerar man det med såpa. Detta ger ett mycket tåligt ytskikt på sikt, men man bör vara varsam under det första året eftersom det tar tid för detta ytskikt att byggas upp. När man väl har fått till ett bra ytskikt blir det hårdare ju mer man såpskurar, förutsatt att man såpskurar på rätt sätt.

Såhär sköter du om ett skurgolv

  1. Blötlägg golvet med kallt vatten. (Om man blöter eller skurar man varmt vatten ändras färgen på golvet.)
  2. Fyll din skurhink med 10 liter kallt vatten och tillsätt 2 dl – 3 dl flytande grönsåpa. (En annan populär metod är att hålla såpa direkt på skurborsten, men då måste man fylla på med såpa kontinuerligt under skurningen så den metoden är mer arbetskrävande.)
  3. Doppa skurborsten i såpvattnet och skura golvet i brädornas längdriktning. Gör gärna 2-3 brädor i taget.Använd alltid en kraftig skurborste. Det är viktigt att borsten är lagom styva, om de är för mjuka kommer de att mest halka omkring medan för hårda borst gör att borsten studsar.En skurborste på skaft gör att skurandet blir mindre påfrestande för armar och rygg jämfört med en skurborste som kräver att man ligger på knä och skurar.
  4. Om du stöter på områden där golvet är extra smutsigt eller nedfläckat, lägg på en klick grönsåpa direkt på skurborsten.Obs! Man ska aldrig lägga såpa direkt på torrt trä eftersom det ger mörka fläckar. Att försöka ”förbehandla” extra smutsiga delar av golvet genom att lägga på såpa innan golvet blötläggs är alltså inte att rekommendera.
  5. Skölj golvet med kallt vatten. Använd en trasa för att få upp sköljvattnet. Var noga med att få med smutsen.Om man struntar i att skölja och låter såpvattnet ligga kvar leder det vanligen till att golvet gulnar.

trägolvEn så här omfattande skurning behöver man bara göra en gång per år i ett rum som utsätts för normalt bostadsslitage. Resten av året räcker det med att man dammsuger och våttorkar.

Övrigt

  • Om golvet är mycket hårt smutsat kan man behöva använda skursand eller skurpulver.
  • Traditionellt har man behandlat denna typ av golv med lut inför varje skurning, för att minska risken för gulnande och mörknande golv.
  • Man bör inte olja in gamla skurgolv, i alla fall inte om man vill behålla den klassiska grå golvfärgen som rätt skötta skurgolv får över tid.
  • Plank- och brädgolv i gamla hus kan börja torka ihop när de utsätts för modern centralvärme, och det är inte ovanligt att golvbrädor spricker eller slår sig.
  • Om ett skurgolv drabbas av ett jack kan det fungera att ånga ihop ytan igen. Ett ångstrykjärn som hålls över jacket brukar kunna göra susen.

Målade golv

Under 1700-talet blev det populärt att måla trägolv i Sverige, särskilt hos hushåll som hade råd att köpa färg men inte råd att lägga in stengolv. (Stengolv hade högre status än trägolv.) Det var inte ovanligt att man målade golven i rum som användes för att ta emot gäster, medan övriga rum fick förbli trärena.

Den färg som användes för att måla golv i Sverige på 1700-talet var oljefärg. Både enfärgade och mönstrade golv förekom, inklusive färgglada rutmönster.

På 1800-talen förekom det att man målade golv för att de skulle påminna om parkettgolv. Även marmorerade golv började dyka upp i Sverige under detta sekel.

Om man vill restaurera ett gammalt målat golv i ett hus är det bäst att måla med oljefärg precis som förr i tiden. Oljefärg är elastisk och tillåter fuktvandring i träet, vilket minskar risken för fuktproblem. Eftersom golv tenderar att slitas hårt är det bäst att måla flera lager med exakt samma färgnyans. Använder man en nyans hos grundfärgen och en annan till slutstrykningarna riskerar man att få färgskiftningar i golvet när de övre lagren börjar slitas ned så att grundfärgen kommer i dagen.

Oljefernissade golv

Kring sekelskiftet 1800/1900 introducerades golvfernissan i Sverige, en produkt som tillverkades av kokt linolja, harts och terpentin. Terpentin är ett destillat från barrträ.

Golvfernissan blev populär eftersom den skapade en hård och blank yta som var lätt att städa och hålla i bra skick. När ytan blev sliten slipade man den lätt och lade på ny fernissa. På extra utsatta platser, till exempel kring dörröppningar, kunde man behöva fernissa om en gång om året.

Gamla fernissade golv är vanligen gulbruna. Om man fernissar om dem blir de ljusgula, men de kommer så småningom att bli gulbruna igen i takt med att tiden går. Om man inte gillar den gula färgen kan man blanda i pigment i fernissan innan man lägger på den, detta var populärt i Sverige redan under det tidiga 1900-talet.

Lackade golv

På 1960-talet sjönk golvfernissan i popularitet i Sverige eftersom den fått hård konkurrens av de nya cellulosalackerna. På 1970-talet blev dessutom plastlacker för golvbruk allmänt tillgängliga.

Moderna golvlacker tenderar att vara med ljusbeständiga än fernissa och man kan använda en klar lack om man vill att träets naturliga färg ska få dominera.

Oljade golv

Det är lätt att tro att oljade golv är en gammal tradition i Sverige, men faktum är att olja golv slog igenom samtidigt som cellulosalackerna och plastlackerna, det vill säga under 1960-talet och 1970-talet.

Golvolja gjord på linolja och harts brukar ge ett bra resultat på trägolv. När golvet poleras uppstår en len yta som är både lättstädad och slitstark. När delar av golvet blir slitet behöver man inte slipa om det utan det är bara att olja in på nytt. Helst ska man förstås vara proaktiv och lägga på ny olja redan innan slitaget blir stort.

Det finns idag många olika golvoljor att välja mellan i byggvaruhusen, både ofärgade och pigmenterade.

Tegelgolv

Svenska tegelgolv är vanligen obehandlade, men såpade eller oljade tegelgolv förekommer också. Linolja är att rekommendera för oljade tegelgolv.

stengolvStengolv

Stengolv bör man inte skura ofta, utan istället sopa eller dammsuga. Ett undantag är kalkstensgolv som gärna får mättas med såpa regelbundet. Man bör dock se till att tvätta bort eventuell överflödig såpa, annars kan man få ett golv som är flammigt och matt.

Linoleumgolv

Du kan läsa mer om denna typ av golv i vår artikel om linoleumgolv.

Parkettgolv

I sin ursprungliga betydelse avser termen parkettgolv ett trägolv bestående av massiva stavar av ett eller flera träslag. Nu för tiden finns det dock moderna parkettgolv som inte alls har lika massiva stavar.

Riktigt gamla svenska parkettgolv är vanligen avsedda att skuras med såpa och vatten, precis som de skurgolv som beskrivits här ovanför. Bonvaxet slog igenom i slutet av 1800-talet. Man vaxade parkettgolven och polerade dem sedan för att få en blank yta. Den ekparkett som blev enormt populär i lite större våningar under 1920-talet och 1930-talet brukade alltid behandlas på detta vis.

Idag finns det många parkettgolv som har blivit skadade av att ägaren slipat dem och lackat dem. Plastlack är särskilt negativt på parkettgolv eftersom det uppstår en hård, men samtidigt ömtålig, yta som kräver frekvent omslipning och omlackning. Det dröjer inte länge innan man har slipat ned parkettgolvet alldeles för djupt.

Laminatgolv

Laminatgolv är golv som består av flera sammanfogade skikt (laminering) som limmats/pressats ihop. Ytskiktet har vanligen en skyddande slitskikt som ligger överst, detta kan till exempel bestå av korund och melaminhartser. Under slitskiktet ligger ett mönsterskikt som ofta består av ett fotografiskt papper behandlat med melaminhartser. Detta kan till exempel visa upp en bild av trä, stenar eller något mönster. Om vi går ytterligare ett steg ned hittar vi laminatgolvets kärna. Högdensitetsfiberboard (HDF) är ett populärt materialval för kärnan. Underst i laminatgolvet sitter balansskiktet, som heter så eftersom det ger golvet stabilitet och motverkar bågning. Balansskiktet är vanligen impregnerat så att det ger ett visst skydd mot fukt som kommer underifrån.

Om man vill att ett laminatgolv ska tåla vatten och ha hög slitstyrka är det viktigt att man väljer ett laminatgolv som är tillverkat för att klara av dessa krav, för det finns gott om exempel på laminatgolv som inte gör det.

Klickgolv

Termen klickgolv används vanligen för laminatgolv och parkettgolv som man inte limmar fast utan ”klickar” ihop. (Parkettgolv av denna typ är vanligen inte massiva parkettgolv utan består av lamellskivor som fått ett tunt lager trä ovanpå sig.)

Klickgolvet togs fram eftersom man ville slippa ifrån den gamla tekniken där man la golv med hjälp av limfogar. I ett klickgolv passar de individuella golvbrädorna ihop som pusselbitar tack vare spont och not. Man lägger golvet genom att skjuta in noten på golvbrädan i sponten på föregående golvbräda.